Leta i den här bloggen

2010-02-28

Radioteatern: Det här med revolutionen var det verkligen på allvar?


Det här med revolutionen var det verkligen på allvar?

Tonfallet och retoriken i 70-talets vänsterrevolutionära musikteater kan kännas svår att ta till sig idag.

Trodde man verkligen på den kommunistiska revolutionen som en väg till en bättre värld?

Och hur blev det sedan, när tiden gick och perspektiven förändrades?

Ett samtal med Ninne Olsson som var med i Oktoberteatern redan vid starten i Lund i början av 70-talet, och som nu sedan många år är dess konstnärliga ledare.

Av Susanne Skog Myrén. Från 26/2. Sänds även 7/3 kl. 01.10.

Den mäktiga tidsandan

Rolf Englund för radions OBS 8/5 2005 (refuserat)




2010-02-27

Om Grekland hade haft kvar sin valuta


Om Grekland hade haft kvar sin valuta och den hade flutit, som den svenska kronan, dollarn eller den norska kronan, så hade den grekiska valuta sjunkit, men det hade inte varit någon kris.

De vanliga medborgarna hade knappast märkt så mycket och EMU-ländernas regeringschefer hade inte behövt åka på krismöte.

Kris förutsätter fasta växelkurser eller en monetär union.

När den grekiska valutan hade sjunkit hade inflationen stigit i Grekland och reallönerna hade sjunkit, något som alla utom de grekiska löntagarna är överens om vore bra.

Någon statsbankrutt hade inte hotat Grekland.

En stat med egen valuta har en sedelpress och behöver därför inte gå i konkurs.

- Utan euron skulle den finansiella och ekonomiska krisen ha kunnat ställa till med större skada i Europa, påstod DN i en ledare 14/2 2010


- Utan euron skulle riskerna för europeiskt valutakaos inte vara mindre utan större, påstods i en SvD-ledare signerad Claes Arvidsson 15/2 2010

Det är synd att DN och SvD inte är mer seriösa i sin behandling av denna viktiga fråga.

Dom kanske inte medvetet vilseleder sina läsare. Det mest troliga är väl att dom helt enkelt är inkompetenta.

Eller så har dom order att till varje pris vara för EMU.

Och så är det jobbigt att svänga.

Har man sagt A, måste man säga B.

Och har man sagt B är det svårt att säga att A var fel.

Jag har kallat detta för Englunds lag.

Jag myntade uttrycket på ett ESO-seminarium på Rosenbad onsdagen den 17 mars 1999.




2010-02-24

Grekland, EMU, Tyskland och Freden


Att EMU skulle vara bra för freden, är ett lika vanligt som felaktigt argument från Ja-sidan.

Här några exempel.

- EUs grundläggande uppdrag är att vara en union för fred och säkerhet. Det var det som fick mig att bestämma mig för att säja ja till EU, sade Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande.

- Länder som samarbetar på djupet startar inte krig med varandra, var den enkla tanken.
Och det är fortfarande det allra viktigaste argumentet för att fortsätta Europaprojektet, skrev Dagens Industri.

- Jag tror att det är ytterligt angeläget att hela EU och hela EMU-debatten mer analyseras utifrån frågeställningen: Vad gagnar freden i Europa mest? Vad befäster fredlig samexistens mest, medlemskap eller utanförskap, frågade Alf Svensson.


Italiens eurskeptiska tidigare ekonomiminister Giulio Tremonti är av annan mening:

- I find this idea that the euro will bring peace and end wars particularly odd. Wars end when consumerism triumphs over romanticism.

I dagarna ser vi hur EMU förgiftar relationerna mellan Grekland och Tyskland.

Greklands vice premiärminister Theodoros Pangalos kritiserade Tysklands hållning till den grekiska krisen och påpekade att hans land aldrig har fått någon ersättning för de ekonomiska följderna av den nazityska ockupationen under andra världskriget.

"De förde bort det grekiska guldet ur Greklands riksbank, de förde bort de grekiska pengarna och återlämnade dem aldrig. Detta måste någon gång tas upp", sade viceministern.

2010-02-23

800 miljarder kr i friska lånepengar - inte lönepengar


- Vi har ett nytt mönster på den svenska bostadsmarknaden. Sedan år 2000 har hushållen lånat 800 mdkr med bostäder som säkerhet; pengar som använts till annat än bostadsinvesteringar.

Det skriver Statens Bostadskreditnämn i en nyutkommen rapport.

Det är en givande analys att skilja på lönepengar och från lånepengar. Om det skrev jag på denna blog för en tid sedan.

- Pengarna till konsumtion kan komma från lönepengar och från lånepengar.

- Lånepengar vet vi alla vad det är när vi skriver på den prickade raden för att få det vi önskar.

- Lönepengar är det vi får för att vi har uträttat något.





EU, EMU, Marx och Den Enda Vägen

Har vi något val?

Inte om man får tro Marx. Enligt honom är historiens gång bestämd av produktivkrafterna.

Utvecklingen inom EU bygger på samma grundtanke påpekar Gideon Rachman, kolumnist på Financial Times.

The EU has always proceeded by creating economic “facts on the ground”, which were intended to trigger political effects.

Ever since the 1950s this has worked admirably, as a modest coal and steel community turned into a common market and finally into a Union of 27 nations, with its own parliament, supreme court and foreign policy.

Jacques Delors, the European Commission president who presided over the creation of a single marketin the 1980s, said frankly:

“We’re not here just to make a single market – that doesn’t interest me – but to make a political union.”

Snart sagt alla ekonomer, som inte har betalt för att tycka något annat, är överens om att EMU är en dum konstruktion. Skälet till att den europeiska eliten, eller snarare det europeiska etablisemanget, ordet elit passar inte i detta sammanhang, ändå har infört EMU är att det är en nödvändig byggsten vid byggandet av Den Nya Staten.

Jag skrev på denna blog nyligen att man av dagens kris kan dra endera - endera - av två slutsatser.

Antingen att EMU är en dum sak som bör avskaffas, ju förr desto bättre.

Eller att man för att få EMU att fungera måste gå vidare mot ett Europas Förenta Stater, där som i USA centralregeringen via skatter och transfereringar kan utjämna delstaterna emellan.

Rachman formulerar detta så här:

A logical political response to Greek insolvency – and the threat of similar crises in Spain, Portugal and eventually Italy – might be to create common European taxes and a mechanism for big fiscal transfers between EU states.

But there is no sign of any such move. Europe is stuck. So what has gone wrong? The problem is that the “economics first, politics later” method is almost Marxist in its assumption that economics will inevitably dictate a particular political response. But democratic politics involves choice.

Vi har ett val. Vi är inte Marxister. Vi är demokrater. De flesta av oss.

Carl Bildt, däremot, är fångad av tanken om att Den Enda Vägen bär till Rom via Bryssel.

Läs mer om Romarriket här.

Läs mer av Rachman här.



2010-02-19

Per T Ohlsson: Det är nog ganska klokt att stanna utanför eurozonen i ytterligare ett antal år.

Portugal, Italien, Grekland och Spanien.

- Dessa länder – och då särskilt Grekland – sänder nu chockvågor genom den eurozon som för inte så länge sedan såg ut att erbjuda en trygg valutahamn mitt i finansstormen.

Medgivandet tar emot för en inbiten EU-vän, skriver han.

- Men det är nog ganska klokt att stanna utanför eurozonen i ytterligare ett antal år.


Det är hedervärt av Per T att göra den omsvängningen.

Det är mindre hedervärt att P J Anders Linder på Svenska Dagbladet i Stockholm ägnar sin tid att skriva att Bo Lundgren väl förtjänar att bli hedersdoktor vid Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet.

Den som vill kan läsa hyllningen här.

Riktiga karlar är inte rädda för lite inflation


Kan inflationen bli för hög? Ja, det vet ju alla.

Kan inflationen bli för låg? Javisst, för litet och för mycket skämmer allt, som jag tror det var Curt Nicolin som sade.

Efter misslyckandena med guldmyntfoten, Bretton Woods, och fasta men rörliga växelkurser, sökte världens riksbanker efter något annat att låtsas hålla sig till.

Har man int längre något växelkursmål får man väl skapa ett annat mål.
Det blev ett inflationsmål.

Det gick bra ett tag. Sedan kom finanskrisen.

Nu får man tänka om igen.

Som sig bör är det IMFs chefsekonom, Olivier Blanchard, som har tänkt först, more or less.

Det har väckt viss uppmärksamhet att han har föreslagit att inflationsmålet bör höjas, från runt två till kanske runt fyra procent.

Han har fått stöd av Krugman medan The Economist vacklar.

Argumenten är i hvudsak att om inflationen, och därmed räntorna, är för låga kan centralbankerna inte sänka så mycket innan räntan blir noll.

Vidare är det lättare att klara nödvändiga ändringar av relativpriserna på arbetsmarknaden utan att behöva tillgripa nominella lönesänkningar som löntagare och deras betalda företrädare har svårt att acceptera.

Jag tycker i denna fråga som Krugman och Blanchard.







2010-02-18

Är Du federalist, Peter Wolodarski?

Faktum 1:

- Otmar Issing hade alltså rätt när han på 1990-talet argumenterade för att en valutunion inte klarar sig utan en politisk, skrev Annika Ström Melin i en signerad ledare, som jag tidigare har behandlat här.


Faktum 2:

Dagens Nyheter har klart uttalat sitt stöd för ett svenskt deltagande i valutaunionen EMU.


Slutsats:

Dagens Nyheter kan rimligvis inte anse att vi skall gå med i en valutaunion som inte klarar sig.
Därför måste den oundvikliga slutsatsen bli att Dagens Nyheter är för att Sverige skall uppgå i en politisk union.

Detta är ett stort steg, både för Dagens Nyheter och för Sverige, som har varit en stat i runt tusen år.

Är Du federalist, Peter Wolodarski?

Anser Du, Peter Wolodarski, att det finns en majoritet bland det svenska folket för en sådan politik?

Annika Ström Melin ställer EMU-frågan på sin spets

Annika Ström Melin, vårt lands mest kunniga journalist i detta ämne, ställer i dag, torsdagen den 18 februari, EMU-frågan på sin spets i en signerad ledare i Dagens Nyheter.

Häromdagen skrev jag här att man kan av dagens kris dra endera - endera - av två slutsatser.

Antingen att EMU är en dum sak som bör avskaffas, ju förr desto bättre.

Eller att man för att få EMU att fungera måste gå vidare mot ett Europas Förenta Stater, där som i USA centralregeringen via skatter och transfereringar kan utjämna delstaterna emellan.

Mitt inlägg var i anledning av vad Otmar Issing, tidigare vid Bundesbank och ECB, skrivit.

Annika Ström Melin har också Issings artikel som utgångspunkt.

Hon skriver att "Många euromoståndare i Sverige varnade för den politiska union som Issing förespråkade. Statsminister Göran Perssons utdragna eurovånda handlade också om valutunionens konstruktion. Går det att ha gemensam valuta utan att också ha gemensam ekonomisk politik? Den frågan vände och vred Persson på under flera års tid.
Det borde vid det här laget vara klart att svaret är nej."

- Otmar Issing hade alltså rätt när han på 1990-talet argumenterade för att en valutunion inte klarar sig utan en politisk.
- Euromotståndarna har rätt när de hävdar att monetärt samarbete kommer att leda till mer av gemensam ekonomisk politik i EU. Deras misstag är att de tror att det inte behövs, är hennes slutsats.

Men därvid har hon fel.

Visst förstår vi EMU-motståndare att det behövs en politisk union, ett Europas Förenta Stater, om en gemensam valuta skall ha en chans att överleva.

Men vi vill inte ha ett Europas Förenta Stater, i vart fall inte utan att Europas stater redan har blivit mer förenade än vad de är i dag och framförallt inte innan de europeiska folken har givit sina ledare ett mycket klart mandat att övergå från nationalstater till en union.

Att uppge rikets suveränitet är en stor fråga.

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - "ever closer union" - som är själva grundbultsfelet med EU.

Logiken i det hela rör sig i federativ riktning... Sch! säger Kohl åt mig när jag tar upp det.
Det har Göran Persson berättat.

Göran Persson är den svenske politiker som mest utförligt och bestämt har diskuterat frågan om EMU och federalismen.


2010-02-15

Otmar Issing om Europas ödestimma nu

Otmar Issing är sannolikt, vid sidan av USA:s Volcker, världens mest respekterade centralbanksperson.

Efter att ha varit chefsekonom på Bundesbank blev han ledande inom ECB.

I dag, måndag, på eftermiddagen, när EMUs finansministrar samlades för sitt krismöte, publicerades hans artikel i Financial Times.

Hans budskap är att
This moment is a turning point for Emu, and for the future of Europe.

In the 1990s, many economists – I was among them – warned that starting monetary union without having established a political union was putting the cart before the horse.

Now the question is whether monetary union can survive without such a political union. The current crisis must be handled in such a way as to produce a positive answer.

The viability of the whole framework – nothing less – is at stake.

Nyligen skrev jag här ett inlägg med rubriken Krugman, Nils Lundgren och Europas Förenta Stater

Man kan av dagens kris dra endera - endera - av två slutsatser.

Antingen att EMU är en dum sak som bör avskaffas, ju förr desto bättre.

Eller att man för att få EMU att fungera måste gå vidare mot ett Europas Förenta Stater, där som i USA centralregeringen via skatter och transfereringar kan utjämna delstaterna emellan.

Som ekonom tycker jag att EMU bör avskaffas, ju förr desto bättre.

Som demokratisk politiker finner jag det fullständigt oacceptabelt att dagens politiker, rådvilla och generade över dagens kris, utan att ha något mandat från sina folk, skulle uppge sina egna staters suveränitet och i hastight mod ta det stora språnget framåt mot en gemensam stat.

Det borde inte kunna ske.

Men det Första Världskriget borde heller inte ha kunnat ske.

Det är en katastrof av den storleksordningen som hotar.




DNs trobekännelse till EMU


I en huvudledare den 14/2 2010 behandlade DN den grekiska krisen.

Inledningen är dramatisk:

- De akuta problemen rör Grekland men berör hela EU. Om Aten inte kan betala sina stora skulder kommer det att påverka andra länder med stora underskott. På sikt hotas eurosamarbetets stabilitet och trovärdighet.

Men sedan övergår betraktelsen till något som liknar trosbekännelsen som läses i alla kykor vid högmässan, men som man undrar om ens biskoparna tror på numera.

DN är en biskop inom den svenska Ja-till-EMU-sekten.

På ledaravdelningen säger man sig tro på EMU vad som än händer och sker, ungefär som "Hamilton/Munkhammar-liberalerna" som DNs politiske redaktör Peter Wolodarski beskrev som "en hård kärna av folkpartister som är så förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem"

- Utan euron skulle den finansiella och ekonomiska krisen ha kunnat ställa till med större skada i Europa, påstår DN liksom sin biskops-kollega SvD.

Min kommentar till det påståendet kan läsas här.

Observera dock att om de nu aktuella krisländerna hade haft egna rörliga valutor så hade kanske växelkurserna förändrats, men det hade inte varit någon kris.

De vanliga medborgarna hade knappast märkt så mycket och regeringscheferna hade inte behövt åka på krismöte.

Kris förutsätter fasta växelkurser eller en monetär union.

Denna elementär sannings tycks ha förbigått både DN och SvD.

- Det borde vara självklart att också Sverige ska införa den gemensamma valutan, skriver DN trosvisst.

Men nu är det ju ingalunda självklart och därför borde argumentens styrka få fälla utslaget.

DNs argument är svaga eller ersätts av påståenden. Det är pinsamt att Sveriges största morgontidning skall argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem.

Bättre kan Du, Peter Wolodarski.


SvD skriver om EMU och Grekland!


- Hur länge kan SvD tiga om Grekland, frågade jag här den 13/2.

Redan två dagar senare kunde man läsa en SvD-ledare signerad Claes Arvidsson 15/2 2010

Eftersom tidningen väntat så länge kunde man förvänta sig något riktigt noga uttänkt.

Det blev en ledare av typen å ena sidan och å andra sidan. Det är ett litet steg framåt.

Å ena sidan växte förväntningarna när Claes Arvidsson ställde frågan:

- Är krisen ett bevis på att eurons införande – som i den antika grekiska tragedin – drevs av hybris och att det är en ödesbestämd nemesis som är under uppsegling?

Å andra sidan var det en bra fråga som fick ett dåligt svar:

- Svaret är att utan euron skulle vi se en islandisering av eurons svaga ekonomier. Liran, pesetan, escudon och särskilt den grekiska drachmen skulle vara indragna i en svårstoppad vadslagningskarusell – som under den svenska räntekrisen i början på 1990-talet.

Räntekrisen? Det handlade väl ändå den gången om växelkursen?

- Utan euron skulle riskerna för europeiskt valutakaos inte vara mindre utan större, påstår Claes Arvidsson å ena sidan.

Å andra sidan erkänner han att "det betyder inte att allt är frid och fröjd. Euron är ett politiskt flaggskepp i EU och därför är det grekiska dramat en rejäl prestigeförlust.

Allt är inte frid och fröjd med EMU och Grekland?

Se där en formulering som platsar på listan över åres understatements.

Och det här med Islandisering. Inte vill väl SvD på allvar mena att Italien, Spanien, Portugal och Grekland har ekonomier som är fullständigt konkursmässiga? Och detta i samma andetag som SvD driver linjen att Sverige bör förena sin valuta med dessa länder?

Om man nu driver den linjen?

Efter valet kan det vara dags att ånyo ställa frågan om Sverige ska vara med i valutaunionen, skriver SvD å ena sidan.

Observera formuleringen "efter valet" vilket inte tyder på att SvD tycker att frågan skall ställas före valet för att låta medborgarna komma till tals.

Å andra sidan skriver SvD inte att frågan bör ställas - bara att det "kan" vara dags att ställa frågan.

Där går ju en skiljelina inom Alliansen. Folkpartisterna kräver en folkomröstning om EMU under den kommande valperioden, medan Allanspartierna i övrigt klokt nog för dem inte har bundit sig för att begå harakiri.

Å ena sidan tycker SvD att frågan skall ställas efter valet eftersom "vi då vet vi hur det grekiska dramat har slutat".

Å andra sidan antyder det att SvD kan tänka sig att det greiska dramat kan sluta illa.

I så fall kan man avstå från att ställa frågan om Sverige bör gå med i EMU.

- Utan euron skulle riskerna för europeiskt valutakaos inte vara mindre utan större, påstod Claes Arvidsson.

Detta är värt en seriös analys.

En sådan har gjorts av Martin Wolf i Financial Times den 5 januari 2010:

What would have happened during the financial crisis if the euro had not existed?
The short answer is that there would have been currency crises among its members. The currencies of Greece, Ireland, Italy, Portugal and Spain would surely have fallen sharply against the old D-Mark.

Så långt är Arvidsson och Wolf överens.

Men sedan för Martin Wolf analysen vidare:

But, if the exchange rate cannot adjust, something else must instead.
That “something else” is the economies of peripheral eurozone member countries. They are locked into competitive disinflation against Germany, the world’s foremost exporter of very high-quality manufactures.

Where does that leave peripheral countries today? In structural recession, is the answer.
At some point, they have to slash fiscal deficits. Without monetary or exchange rate offsets, that seems sure to worsen the recession already caused by the collapse in their bubble-fuelled private spending.

The crisis in the eurozone’s periphery is not an accident: it is inherent in the system.

When the eurozone was created, a huge literature emerged on whether it was an optimal currency union. We know now it was not.


Å ena sidan kan man gläda sig åt att SvD äntligen har uppmärksammat att EMU är i kris.

Å andra sidan kan man hoppas att fortsättningen på skriverierna blir bättre.


2010-02-13

Stabilitetspaktens uppgift var att lura tyska folket

Det är stabilitetspaktens regler som skall tvinga Grekland och Spanien och andra länder att skära ner de offentliga utgifterna och/eller höja skatterna i ett läge med stor arbetslöshet.

Det kan väl knappast öka stabiliteten, ekonomiskt eller politiskt, i dessa länder.

Hur har man kunnat komma på något så dumt?


Men det egentliga syftet med Stabilitetspakten var att övertyga det tyska folket om att de skulle uppge sin älskade D-Mark, symbolen för framstegen, och ersätta den med vad som då brukade kallas en Spagettivaluta.

Ingen fara, sade man. Länderna i Club Med, numera Pigs, skulle kontrolleras med hjälp av stabilitetspakten, sade man.

Och det tyska folket gick på det.

Nu när räkenskapens dag närmar sig är tyskarna upprörda.

Den normalt EU-vänliga Frankfurter Allgemeine skrev häromdagen:

“Germany is meant to take responsibility for Greek debts – that’s not how the idea of the euro was sold to the Germans,”

Men demokratisk legitimitet är ju heller ingenting som utmärker EU

The EU suffers from a lack of popular legitimacy. The manner in which the Lisbon treaty was passed was unedifying, giving the impression that the EU is a stitch-up by a small elite.
If Europe, or just the Eurozone, is to become more deeply joined, it should be a deliberate and honest process, not an accidental and covert one.

Med stöd till Grekland passerar EU Rubicon, enligt en ledarartikel i Financial Times

If it organises a rescue of Greece, the EU will cross a political Rubicon, heading towards a more complete union.

But even for advocates of closer integration in Europe, this is a mistake. The EU suffers from a lack of popular legitimacy. The manner in which the Lisbon treaty was passed was unedifying, giving the impression that the EU is a stitch-up by a small elite.

If Europe, or just the Eurozone, is to become more deeply joined, it should be a deliberate and honest process, not an accidental and covert one.



Hur länge kan SvD tiga om Grekland

Är SvD:s politiske redaktör P J Anders Linder en feg opportunist?

Eller är han en skicklig matkspelare?

- Det räcker inte med att ha rätt, man ska helst ha det vid rätt tidpunkt också, stod att läsa på den ledarsida han är chef.

Den rätta tidpunkten för att ta ställning till den grekiska, bl a, krisen för EMU verkar inte ha kommit till SvD ännu.

Rätta mig om det är något jag har missat.

Hans kollega på DN, Peter Wolodarski, har i uttryckt en bestämd åsikt, ehuru jag tycker att han har fel.

Vad gjorde P J Anders Linder innan han blev chef för SvD:s ledarsida?

Dessförinnan satt han på Svenskt Näringsliv och ledde den delen av kampanjen för ett Ja i folkomröstnignen om EMU.

Antagligen sitter P J nu i en svår situation. Hans uppdragsgivare förväntar sig att han skall ställa upp helhjärtat för EMU. Men att göra det framstår väl i dag, till och med för honom själv, och personerna runt honom, som lite fånigt.

Det är väl därför han tiger.

En svensk tiger.

Men en ledarsida skall inte vara en papperstiger.

Hur länge kan SvD tiga om Grekland?





2010-02-12

I dag är jag citerad i New York Times om Grekland och EMU

Det tycker jag är en händelse som man har rätt att puffa för.

Euro Currency Union Showing Strains var rubriken.

Jag presenteras som "a Swedish economist who campaigned vigorously against the euro in a 2003 referendum".

Jag säger att det som nu sker understryker varför svenskarna beslöt behålla kronan.

''It will crack sooner or later, because it's impossible to have a common currency for such a big, and diverse area,'' he said.

''There's no real EU solution for Greece. They're helpless now, and they have no instruments to fend it off.''



Sarkozy, Merkel, Bildt och den politiska viljan

Signaturen Charlemagne, EU-kommentator i The Economist, skrev Feb 11th 2010:

Sceptical commentators in places such as America and Britain have long underestimated the political will within the euro zone to defend the single currency, which was always as much a political as an economic project.

Both Mr Sarkozy and Mrs Merkel said at the Brussels summit that the current economic crisis had generated support across the EU for much closer co-ordination of economic policies within the union. Both talked about moving towards an “economic government” for Europe.

Häromdagen skrev jag här att att man för att få EMU att fungera måste gå vidare mot ett Europas Förenta Stater, där som i USA centralregeringen via skatter och transfereringar kan utjämna delstaterna emellan.

Datorn hjälper oss långsinta/envisa personer. Den tillåter mig nu att hänvisa till vad Carl Bildt skrev i sitt veckobrev v1/2002 om kronkursförsvaret (RE: Det var kronkursen som skulle försvars, inte kronan, den skulle avskaffas och ersättas med euron):

Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.


Nu är det Euron som skall försvaras av den politiska viljan.

Skall det bli Viljans Triumf eller nederlag?

2010-02-10

Johnny Munkhammar, Hoover-moderat som tror på De Självläkande krafterna

Johnny Munkhammar var under folkomröstningen om EMU en ledande och flitig debattör på Ja-sidan anställd på Svenskt Näringslivs kansli.

Numera avknoppad från Timbro kör han ett eget race med siktet inställt på att bli moderat riksdagsledamot i höstens val.

Men han är ju inte vare sig någon ny eller gammal moderat, snarare en Hoover-moderat, i sin syn på hur ekonomin fungerar.

Johnny Munkhammar tror på De Självläkande Krafterna, eller på vad som på ekonomspråk kallas The efficient-markets hypothesis.

Hoover körde den linjen 1929 och Roosevelt körde den en gång till 1937.

Enligt denna teori är dagens finanskris så osannolikt att det nog inte har hänt.

- Ge inget EU-stöd till Grekland, utropade han käckt häromdagen i en artikel.

Häromdagen skrev jag om att Peter Wolodarski hade skrivit om Hamilton/Munkhammar-liberalerna

"en hård kärna av folkpartister som är så förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem"

Kan en ny moderat liksom bofinken se ut hur som helst?



Krugman, Nils Lundgren och Europas Förenta Stater

Min första riktiga bok, Vår framtid i Europa, förespråkade ett svenskt medlemskap i EEC, European Economic Community.

Det avvisades av Olof Palme och Ingvar Carlsson med neutralitetsargumentet.

Den lindrigt begåvade Ingvar Carlsson sökte sedan medlemskap i EG, därefter kom Maastricht och Ingvar Carlsson kämpade sedan sida vid sida med Carl Bildt för ett svenskt medlemskap i EU, den Europeiska Unionen.

Unionen har som den gemensamma valutan som en viktig byggsten.

En gemensam valuta för Tyskland, Grekland, Spanien m fl är naturligtvis en oerhört dum tanke ur ekonomisk synpunkt. Att man ändå genomför det beror på att man håller på att bygg en ny stat.

Den som vill ha Europas Förenata Stater är federalist.

Då får man uppge rikets suveränitet, i den mån det inte redan har skett.

Relgerna för byggnadsverksamhet i Vaxholms avgörs nu som bekant av EU-domstolen, inte av Sveriges riksdag, vilket Mona Sahlin inte förstår eller låtsas inte förstå.

Nobelpristagaren Paul Krugman har konstaterat att

Spain’s troubles reflect “asymmetric shocks” within the eurozone, which were always known to be a problem
It’s almost like a textbook example. Unfortunately, millions of people are suffering the consequences.

Därav kan man dra endera av två slutsatser.

Antingen att EMU är en dum sak som bör avskaffas, ju förr desto bättre.

Eller att man för att få EMU att fungera måste gå vidare mot ett Europas Förenta Stater, där som i USA centralregeringen via skatter och transfereringar kan utjämna delstaterna emellan.

Det är Krugmans slutsats:

Europe is now stuck with this creation, and needs to move as quickly as possible toward
the kind of fiscal and labor market integration that would make it more workable.

Risken är alltså uppenbar att eländet i Spanien /tidigare eländen: Spanska Armadan, Spanska Tronföljdskriget, Spanska Inbördeskriget/ skall påskynda utvecklingen mot det mål som federalisterna alltid har arbetat för utan att skapat majoritet för det bland Europas folk.

Nils Lundgren skrev om detta redan 1994:



Min slutsats är att EU inte idag, och med största sannolikhet inte på många år, kanske årtionden, kan antas uppfylla rimliga krav på att bli ett välfungerande valutaområde. Och det är också viktigt att begrunda på vilket sätt det då kan komma att fulingera. Om det är genom hög internationell rörlighet för arbetskraften, så måste vi skapa ett Europa där stora grupper måste vara beredda att lämna sitt land för att Europa skall kunna ha en gemensam valuta.

Om det är genom möjlighet till stora transfereringar och kraftfull regionalpolitik, så måste vi skapa ett Europa där stora delar av våra skatter och transfereringar kanaliseras via Bryssel och Strassbourg.

Logiken i det hela rör sig i federativ riktning... Sch! säger Kohl åt mig när jag tar upp det.

Själv har jag uttryckt det så här:

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund
- "ever closer union" -
som är själva grundbultsfelet med EU.
Kunde vi rulla tillbaka Sovjetunionen skall vi väl kunna rulla tillbaka Europeiska Unionen.

Mer om EMU här



2010-02-09

Peter Wolodarski och Hamilton/Munkhammarliberalerna)

Häromdagen skrev jag här om Peter Wolodarski.

Det var synd, skrev jag, att han inte kunnat svänga DNs pinsamt EMU-entusiastiska linje.

Sedan snubblade jag i min egen dator över tidigare kloka ord av Wolodarski:

- "en hård kärna av folkpartister (även kända som Hamilton/Munkhammarliberalerna) som är så förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem".

Det skrev Peter Wolodarski på DNs ledarsida 19/3 2003.

Det borde han skriva igen, om det nu är förenligt med hans anställningsavtal.


Parkinsons lag och ECBs nya skyskrapa


Alla minns vi väl Parkinsons lag om byggnader.

James Mackintosh har i Financial Times February 8, 2010 fört denna viktiga fråga framåt, denna gång med den Europeiska Centralbanken nya högkvarter som slående exempel.

- The start of work on an expensive new headquarters often marks the high tide for a company, from Time Warner and the New York Times through Volkswagen (with its VW Autostadt) and others.

So it is appropriate that it was only in December that the European Central Bank announced plans to press ahead with a new €500m HQ. /Det är omkring fem miljarder kronor./

The headquarters curse has already hit: the break-up of the eurozone headed by the ECB has become the subject of frenetic discussions following the financial crisis in Greece and the spread of worries to Spain and Portugal.

The value of the single currency has plunged from an 18-month peak of $1.50, almost exactly on the day of the HQ announcement, to $1.37.

Hedge funds have record levels of short positions betting on further declines, as the Greek financial crisis infects Spain and Portugal.


Läs här om Trichet med flera länkar:


2010-02-05

Peter Wolodarski är en duktig pojke, men ...

Peter Wolodarski är en duktig pojke, som väl förtjänar att sitta på Herbert Tingstens stol.

Men det är synd att han ännu inte har förmått svänga DNs linje om EMU.

Dagens Nyheters ledarredaktion har länge tillhört de sista, snart enda, entusiasterna för ett svenskt EMU-medlemskap.

Har vi inte gått med förut skulle det ju vara fånigt att gå med just nu när hela världen oroar sig över Eurons framtid.

Det som Grekland och Spanien nu genomlider är ingen överraskning.

Det är en logisk och ofrånkomlig följd av den dumma tanken att ha en gemensam valuta för Tyskland och Grekland, bland annat.

Varför har då våra statsmän så hårt gått in för en gemensam valuta för Tyskland och Grekland?

Det är inte i första hand därför att dom är dumma eller okunniga.

Det är därför att en gemsam valuta är en byggsten i byggandet av det nya Romar-riket - uttrycket Neuropa är ju redan upptaget.

Folket må lida, men ledarna vill ha sin stormakt som kan ta upp kampen med USA som vänstern hatar och aristokrathögern föraktar.

Med Tyskland och Frankrike sida vid sida skall Atlantvallen byggas.

Se gärna om filmen Casablanca!

-----
tillägg:

Angela Merkel and Nicolas Sarkozy on Thursday (4 February) are set to unveil their own economic and political strategy document, the "Franco-German Agenda 2020," in an attempt to put some substance in the widely advertised but not always smoothly working partnership between the EU's two major economies.

The plan, including 80 separate measures, ranges from economic and fiscal initiatives to common school books and simpler rules for Franco-German marriages.

It is set to be published at the end of a joint ministerial council meeting of the two countries,

chaired by both Mr Sarkozy and Ms Merkel in the Elysee palace.

EUOBSERVER 04.02.2010

En mycket viktig artikel om Grekland, Tyskland, EU och EMU

Should Germany bail out Club Med or leave the euro altogether?

Germany faces a terrible dilemma.

Either Europe's paymaster agrees to underwrite a Greek bail-out and drops its vehement opposition to a de facto EU economic government, treasury, and debt union,

or the euro will start to unravel,

and with it Germany's strategic investment in the post-war order.

Ambrose Evans-Pritchard, 31 Jan 2010

2010-02-02

BNP är C + I + G +/- X Skall det vara så svårt att förstå för microhjärnorna?

BNP är C + I + G +/- X

Consumtion, Investeringar, offentlig utgifter och utrikeshandel.

När finanskrisen bröt ut och konsumtion och investeringar minskade var det en en himla tur att de offentliga utgifterna ökade så att inte BNP kollapsade ändå mera än vad det har gjort.

Ökade offentliga utgifter och genom lågkonjunkturen sjunkande statsinkomster har gjort att snart sagt alla länder har fått växande budgetunderskott.

Detta ojar sig nu många över, varvid en del hänvisar till EMU:s stupiditetspakt som sätter upp regler för hur stora underskotten får vara, regler som infördes när De Självläkande Krafternas teori, The Efficient Market Theory, hade sina glansdagar.

Nästa gång Du möter en sån där som ojar sig över något lands dåliga statsfinanser så fråga honom om han, eller hon, anser att underskotten bör skäras ner.

Njaa, inte nu precis blir nog svaret, för var och en som inte heter Lucas, eller givit Lucas Nobelpriset, förstår att det vore jätte-jättedumt. Det måste ske på sikt, brukar det heta.

Läs här mer om Keynes och multiplikatorn.

De personer som har micro-hjärnor fattar inte elementa av macro.

Att vanligt folk, eller vad de kristna fundamentalisternas parti nu kallar det, inte kan skilja på en privatpersons bekymmer när utgifterna överstiger inkomsterna kan man ursäkta.

Men de som fått lite utbildning borde veta bättre.

Eller så tar jag miste?

Kanske Grekland och Portugal för att inte taala om Spanien, numera är mer lika en privatperson än en stat när det gäller sin skuldsättning, genom sitt medlemskap i EMU?



Reinfeldt varningslampor blinkade inte

I debatten i SVT sade Reinfeldt att det nu var 100.000 fler sysselsatta jämfört med när den borgerliga regeringen tillträdde 2006.


– Jag måste fungera så att jag litar på de underlag jag får av det enkla skälet att det är många människor som jobbar med kvalitetsgranskning (av underlagen), säger Reinfeldt till TT


Men ändå.


Bilden som vi alla har är ju knappast att 100.000 personer har fler jobb än 2006.


Hur kunde det komma sig att statsministern inte reagerade på och ifrågasatte denna onekligen uppseendeväckande nyhet?


Hans varningslampor blinkade inte.


Det är det verkligt allvarliga.

----

Danne Nordling:
Någon på finansdepartementet gav fel uppgifter till statsministern om nya jobb från före valet till nu.
Istället för en ökning med 100 000 är det fråga om en minskning med ca 140 000.