Leta i den här bloggen

Läser in...

2010-05-31

Hoppet är ute för EMU - Euron kollapsar i Spanien

Det är i folkpartiet inte bara Carl B Hamilton som, med Peter Wolodarskis ord, är "så förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem".

Jan Björklund intervjuades för någon tid sedan i TV och sade att euron inte är orsaken till krisen utan är en del av lösningen.

I hans fall är det väl mindre kärlek och mer en fråga om konsultproducerad partitaktik. Men det leder i alla fall till att han är beredd att argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem.

Jan Björklunds uttalande av innebörd att euron inte är orsaken till krisen utan är en del av lösningen tangerar lögnen.

Lögn är ett hårt ord. Det betyder att Jan Björklund vet att euron är en orsak till krisen och att den försvårar krisens lösning. Det är inte lätt att veta vad som är mest bekymmersamt för vår demokratis sätt att fungera, att Björklund medvetet talar mot bättre vetande eller att han inte vet hur det förhåller sig.

Jag har länge varit övertygad om att EMU kommer att spricka, likt Ormen och ERM. (En moderat landsorsredaktör skrev på sin tid att han inte förstod mycket om det här med valutor men att det lät trevligare att sina pengar i en korg än i en orm. Men han var inte partiledare.)

Men det var en artikel av den av mig flitigt citerade skribenten i Daily Telegraph,Ambrose Evans-Pritchard som fick att i dag måndagen den 31 maj bestämma mig för att sticka ut hakan och förutskicka att euron och EMU kommer att kollapsa i Spanien, nära Malagas vinstänkta redd.

Det var kanske inte så mycket som var nytt i hans artikel som man inte med lite möda hade kunnat läsa sig till på den sida där jag samlat information om och länkar till Spanien.

Men ändå. Hans artikel var en lysande klar sammanställning av fakta och samband som gör att den oundvikliga slutsatsen måste bli att hoppet för EMU är ute och kollapsen kommer i Spanien.

Spanien blev nyligen nedgraderat av Fitch i London. Men huvudpunkten i deras analys var inte det stora budgetunderskottet. Det var macrobilden.

Arbetslösheten i Spanien är redan över 20 procent.

Ungdomsarbetslösheten brukar vara kanske det dubbla.

4,6 miljoner människor går arbetslösa.

Arbetslöshetsunderstöden uppgår till hälften av budgetunderskottet.

Den spanska regeringen fick igenom sitt åtstramningspaket med en enda rösts majoritet.

Bakgrunden till krisen är att den spanska räntan, tidigare knuten till pesetan, halverades när räntan knöts till euron.

Det utlöste en våldsam byggboom. När jag för några år sedan reste med bil längs den spanska sydkusten i riktning mot Gibraltar, kunde man se att hela kusten var en enda byggarbetsplats.

År 1997 byggdes i Spanien fler bostäder än i England, Tyskland och Italien tillsammans.

En stor del av tillväxten inom euroland bestod således av spanska spekulationsbyggen finansierade med lån.

Den spanska överhettade ekonomin ledde till löneökningar som i dag har underminerat den spanska konkurrenskraften.

Hur kan man tro annat än att euron var en orsak till krisen?

Över till lösningen. Ett land med för högt kostadsläge kan, om man har en egen valuta, snabbt uppnå en förbättring genom att låta växelkursen sjunka.

Men det går inte om man är med i EMU. Då måste man ha lägre kostnadsökningar än i Tyskland och detta under lång tid.

För att uppnå detta måste landet under lång tid bedriva en hård åtstramningspolitik, men det leder till ännu högre arbetslöshet och sämre statsfinanser.

Spanien sitter fast i skuldfällan.

Det finns ingen väg ut.

Det kommer inte att vara politiskt möjligt att under långa tid framåt bedriva en hård åtstramningspolitik med stigande arbetslöshet, när över 20 procent, över fyra miljoner människor, redan i dag är utan arbete.

Dett allrahelst som en ekonomi i ett depressionslikande tillstånd leder till än högre underskott i statsfinanserna.

Lägre konsumtion ger lägre momsinkomster för staten, bland annat.

Det är samma fel som Bildt, Wibble, Mona och Göran Persson gjorde i Sverige i början på 1990-talet.
De trodde att krisen berodde på de dåliga statsfinanserna. De förstod inte att de dåliga statsfinanserna var en följd av, inte en orsak till, krisen.

Göran Persson fick sitt rykte som landets räddare av den flytande kronan, i kombination med en föga uppmärksammad vändning uppåt i dollarkursen. Både 1982 och 1992 kom USA ut ur en djup recession och dollarn vände uppåt.

Politiker över hela Europa har, som Jan Björklund, investerat mycket av sitt begränsade förtroendekapital i projektet EMU. De låter hellre sina folk lida längre än nödvändigt i stället för att medge att de har haft fel, fruktansvärt fel, om möjligheten av att ha en gemensam valuta i så stort och olikt område som Euroland.

Det behöver inte betyda att tyskarna är ett folk överlägset folken i Grekland, Italien eller Spanien.
Länderna har olika förutsättnignar och traditioner.

EMU kommer att kollapsa i Spanien. När? Ja, säg det.
Timingen är det svåra inom ekonomin. Den som, av eller annan anledning, får timingen rätt, blir rik.

Men det viktiga att inse är inte när, utan att, fullskaleexperimentet EMU kommer att gå under.

How Low Can the Euro Go — and Does It Matter?

How Low Can the Euro Go — and Does It Matter?

2010-05-29

Parkinsons lag och ECBs nya skyskrapa, forts.

Jag skrev tidigare om Parkinsons lag och ECBs nya skyskrapa


ECB har vackra bilder på de stolta för att inte säga storvulna planerna på något som för tankarna till Totalitarian Architecture

En artikel i dagens Financial Times behandlar den kommande skyskrapan - den nuvarande är inte dålig den heller - på ett mer lättsamt sätt och drar paralleller till professor Parkinsson.

Författaren av artikeln, Graham Allison, är ingen vanlig lustigkurre.
Han är director of the Belfer Center for Science and International Affairs at Harvard University’s John F. Kennedy School of Government

- A decade in the planning, the building will consist of two towers – one 41 floors, the other 44 – linked by a vast conference centre. Symbolising a reliable, stable storehouse of value, the taller tower is said by some to represent the euro’s emergence as a second global reserve currency.

- Parkinson’s closest analogy to the new ECB headquarters may be New Delhi, where British architects envisaged their own Versailles. Each step towards the project’s completion corresponded precisely to a stage in political collapse. The British Viceroy moved into his new palace in 1929, the year in which the Indian National Congress demanded independence. As Parkinson concludes: “What was finally achieved was no more and no less a mausoleum.”

- When did the ECB receive construction bids for its new headquarters? The reader who has tracked Parkinson can guess: December 2009, the month in which the Greek debt crisis exploded. The project is slated for completion in 2014, by which, if Parkinson’s insight holds, the euro will have been relegated to the museum of retired currencies.

Grekland, Spanien och grunderna i macro

BNP är C + I + G +/- X Skall det vara så svårt att förstå för microhjärnorna? Det frågade jag på denna blog i februari.


GDP = C + I + G + (Net Exports)

Which is to say, that Gross Domestic Product in a country is equal to total Consumption (personal and business) plus Investments plus Government Spending.

Det skrev John Mauldin häromdagen.

Det är ingenting genialt vi har kommit på. Det är grunderna i macro-delen av den nationalekonomiska  vetenskapen,  i den mån nationalekonomin är en vetenskap.

- This equation is known as an identity equation. It is true for all countries and times.

 If you play with the variables a little bit you find that you get the following equation.

Domestic Private Sector Financial Balance + Governmental Fiscal Balance – the Current Account Balance (or Trade Deficit/Surplus) = 0

This equation was introduced to you a few months ago in an Outside the Box written by Rob Parenteau. We are going to review this briefly, as it is VERY important.

As Rob noted, "...keep in mind this is an accounting identity, not a theory.
If it is wrong, then five centuries of double entry book keeping must also be wrong."

Leading the PIIGS to an (as yet) Unrecognized Slaughter
Everyone cannot export their way out of this crisis.
Someone has to actually run a current account deficit.
Rob Parenteau at John Mauldin 9/3 2010

Here is their dilemma. In order to reduce the government's fiscal deficit, either private business must increase their deficits or the trade balance has to shift, or some combination.

If Greece wants to reduce its fiscal deficit by 11% over the next three years, then either private debt must increase or the trade deficit must drop sharply. That's the accounting rules.

But here's the problem. Greece cannot devalue its currency. It is (for now) stuck with the euro. So, how can they make their products more competitive? How do they grow their way out of their problems? How do they become more productive relative to the rest of Europe and the world?

Since the beginning of the euro, Germany has become some 30% more productive than Greece. Very roughly, that means it cost 30% more to produce the same amount of goods.

That is why Greece imports $64 billion and exports $21 billion.

What needs to happen for Greece to become more competitive? Labor costs must fall by a lot. And not by just 10 or 15%.

But if labor costs drop (deflation) then that means that taxes also drop. The government takes in less and GDP drops.

The perverse situation is that the debt to GDP ratio gets worse even as they enact their austerity measures.

There are no good choices for the Greeks. No easy way. And then you wonder why people worry about contagion to Portugal and Spain?

Where will the /IMF/ money go? It will buy mostly Greek rollover debt from European banks getting out of their Greek debt. It is a back door bailout for German and French banks.

The US Senate voted 94-0 that the US should not fund any such debt if the Treasury cannot certify the probability of getting repayment. If the Obama administration allows this funding to go through, the hue and cry will be large. It is bad enough that we have to pay for Freddie and Fannie (already $400 billion and counting!). Not meaning to be churlish, but the French and Germans can bail out their own banks.

Grekland - Spanien (landet som jag tror fäller EMU) -  Stabiliseringspolitik - Rebalancing

2010-05-28

SNS, Pagrotsky och Greklands återhämtning

I dag var jag på seminarium hos SNS om Greklandskrisen.

SNS tillhör ju Ja-sägarna och känslan i salen påminde, antar jag, om hur det kändes när Kronkrigarna från valutafronten firade årsmöte med Poltavaföreningen.
Carl A Hamiltons referat därav är fortfarande rolig läsning.

- EMU-medlemskapet skapade en illusion att det fanns hur mycket som helst att låna, enligt huvudtalaren Sardelis.

Referat i DI reporter Nils Åkesson 2010-05-28

Hushållens och företagens skuldsättning exploderade från motsvarande 50 procent av BNP år 2000 till omkring 120 procent 2009. Utlåningen till hushåll växte med 20 till 40 procent per år.

Greklands statsskuld låg på omkring 100 procent av BNP från mitten av 1990-talet fram till 2008 då den snabbt rusade upp till dagens omkring 120 procent.

Nu till framtiden. Greklands BNP krympte med 2 procent i fjol. I år och nästa år och väntas BNP minska med 4 respektive 2,6 procent.

Sedan kommer vändningen, i Sardelius diagram.

- Men vad är det som får BNP att vända upp, trots åtstramningarna, vid fast växelkurs, frågade jag från golvet.

Sardelius svarade att det var genom utbudspolitiken, borttagande av onödig byråkrati mm.

Jag skrattade.

- Skrattar Du, sade Sardelius.

Ja, sade jag.

Det är kanske fel att skratta i en så allvarlig situation.

Det är ju, som Sardelius själv visade i ett annat diagram, nödvändigt med en stark tillväxt för att kunna beta av statsskulden.

Pagrotsky berättade att han var god vän med den grekiske premiärministern.

Sedan sade han allvarligt att det inte är en grekisk kris som har smittat Euroländerna, utan att det är en kris för Euroländerna som först har visat sig i Grekland.

Som sig bör av en man av värld läser Pagrotsky Financial Times och han citerade varnande en artikel ur dagens nummer:

- The eurozone’s €440bn debt guarantee scheme is tantamount to the adoption of a Nato-style mutual defence clause and marks an “unprecedented” change to the bloc’s treaties, according to France’s Europe minister.

In an interview with the Financial Times, Pierre Lellouche laid bare the French government’s conviction that the emergency stabilisation scheme agreed earlier this month amounted to a fundamental revision of the European Union’s rules and a leap towards an economic government for the bloc.

 “The €440bn mechanism is nothing less than the importation of Nato’s Article 5 mutual defence clause applied to the eurozone. When one member is under attack the others are obliged to come to its defence.”

Grekland

Pagrotsky

Tidigare av Sardelius


EMU och svensk stabiliseringspolitik
Ekonomisk Debatt 1994

http://www.ne.su.se/ed/pdf/22-6-cs.pdf

Asymmetriska chocker – ett hinder för svenskt medlemskap i EMU?
Ekonomisk Debatt 1996

http://www.ne.su.se/ed/pdf/24-3-jh.pdf


2010-05-23

Olof Palme, Klas Eklund och Rosornas Krig

Olof Palme regerade Sverige 1969–1976 och 1982–1986.
I biografen Klas Eklunds ögon var han de ständiga misslyckandenas politiker.
Val förloras. Sveriges ekonomi försämras. Rosornas krig bryter så småningom ut.

Det skriver Ulrika Kärnborg, Aftonbladet Kultur, 2010-05-21

En bok som får kritik av Ulrika Kärnborg på Aftonbladets kultursida är säkert läsvärd.

Jag skall med särskilt intresse läsa avsnittet om Rosornas Krig, som jag skrev en bok om med just den titeln.

I boken berättar jag några saker som de  som föddes vid den tiden i dag nog inte känner till.

Till exempel att LO-styrelsen den 7 juli 1975 i anledning av förslaget om medbestämmandelagen skrev att:

"En jämställdhet mellan arbete och kapital kan inte vara slutmålet för den ekonomiska demokratin." Det skulle innebära att ett fåtal kapitalägare gavs samma rätt till inflytande som miljoner löntagare, och att kapital och arbete betraktas som jämbördiga produktionsfaktorer. Fackföreningsrörelsen avvisar en sådan syn. Det mänskliga arbetet måste sättas främst.

LO ville införa socialism, helt enkelt.

Medlet för att införa socialism var löntagarfonder.

Det var Göran Persson som strök socialismen ur det socialdemokratiska partiprogrammet.

Det var nog därför så många inom partiet tyckte illa om Göran Persson.

2010-05-22

Dagens Ja-sägare: Birgitta Ohlsson vill tillhöra EU:s absoluta kärna, makt och framtid

Birgitta Ohlsson vill tillhöra EU:s absoluta kärna, makt och framtid. Därför kan man inte stå utanför eurosamarbetet

Det skriver hon i Corren 21 maj

- Greklands kris är inte eurons kris, påstår hon.

2011 blir Estland medlem av euron. 2014 beräknas Polen, Lettland och Litauen bli euromedlemmar.
Före utgången av nästa mandatperiod kan Sverige vara det enda EU-land i Östersjöregionen som inte har euron som valuta.

- Det vore olyckligt, tycker Birgitta Ohlsson (fp).

-  Vi får inte fastna på fel sida av historien, utropar hon.

Kommunister och andra delar Marx uppfattning om historiens lagar eller som det stod i en broschyr jag fick när jag besökte Östtyskland.

- Freiheit ist Einsicht in die Notwendigkeit.

Men om man påstår sig vara liberal bör man inte dela den östtyska frihetssynen.

Den sk Marknaden förefaller heller inte helt säker på att EMU är en del av Historiens slut.

Carl Bildts Den Enda Vägen fick också ett tråkigt slut hösten 1992.

- Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik, skrev Carl Bildt i sitt veckobrev.


Socialismen var en utopistisk och deterministisk ideologi, skrev jag i maj 2005
Den är nu död men har ersatts av vad man skulle kunna kalla EU-topismen:

EU anses både ofrånkomligt och ledande till en bättre värld.

Varför skall man fråga folket, folket kanske inte har insett att EU innebär den enda vägen och ett nej till EU-grundlagen skulle bara sätta hinder i vägen för en ofrånkomlig utveckling mot ett vackert mål, menar EU-topisterna.

Särskilt anmärkningsvärt är det givetvis att Moderaterna, som, ibland i alla fall, erkänner att det har ett konservativt förflutet, går i spetsen för EU-topismen och dess mål att göra Sverige till vad som i praktiken blir en delstat i ett Europeiskt statsbygge, som, det är min övertygelse, kommer att haverera eftersom det ännu inte finns en tillräckligt stark europeisk identitet hos Europas olika folk.

På samma sida i Corren som man kunde läsa Birgitta Ohlssons tankar fanns en länk till Olas Krönika:


- Det är svåra tider för oss som röstade ja till euron. Tungt för den som sedan länge förespråkat en gemensam valuta för hela EU. Kanske är det dags för lite eftertanke.

Eftertanke är nu inte Ja-sägarnas starka sida.

2010-05-20

Sophie's Choice: What Professor Dani Rodrik of Harvard University calls the "policy trilemma".



Det kan vara så att det europeiska drama, som tidigare kallades för det grekiska dramat, är en förelöpare för än större frågeställningar.

Edmund Conway har i Daily Telegraph 19 May 2010 hänvisat till "the policy trilemma".

Pofessor Dani Rodrik vid Harvard University har en teori som enligt Conway kan sammanfattas så här:

The rule of thumb here is as follows: of the three aims we have been striving towards in recent history – democracy, national sovereignty and global free trade – you cannot have any more than two at any one time.

Want to run your country as an independent state, open to the whims and volatility of the free markets?
The voters will punish you at the ballot box.

Insist that your nation has full control of its own affairs?
Then you have to jettison any plans to play a full part in the global economy.

Want democracy and globalisation?
Then you have to suborn your sovereignty.

Har Rodrik rätt är det bekymmersamt.

Läs mer om det här

- En hel rad knepiga val väntar, som SvD, Signerat Claes Arvidsson, skrev den 11 maj 2010

Se även om Du har lust Bernanke’s Sophie's Choice:
"The housing market or stock market Mr. Bernanke.
You may only be able to try and save one..."

Göran Persson, Sveriges ledande EMU-skeptiker?

Jag har en gång röstat på Göran Persson. Jag tror det var 1994.

Han kommer inte att ta in oss i EMU och inte stänga några kärnkraftverk, trodde jag. Naiv som jag är.

Nåja, han tog oss inte i EMU heller, eftersom han och Bildt och de andra förlorade folkomröstningen.

Han hade tidigare, med sin allmänt erkända vältalighet, bättre än de flesta formulerat sin tveksamhet inför EMU:s fel och brister.

Nu har han återvänt till det EMU-skeptiska lägret.

Själv ser han faror som är långt farligare än Greklandskrisen.
Jag trodde en gång i tiden att stabilitetspakten var lösningen på den här knuten, men det visar sig att den inte var det. Så då får man väl hitta en annan konstruktion. Det är klart att jag vill se hur den ser ut innan Sverige kan gå med.

– Svenska folket har sagt nej till ett euromedlemskap med tydlig majoritet. Vi ska inte aktualisera en ny folkomröstning förrän vi har ett riktigt folkligt krav på det. Och det har vi inte idag
Göran Persson. e24 2010-05-19


 

2010-05-19

Dagens Ja-sägare - Ny serie

Jag skall inte säga vad-var-det jag-sa om EMU.

Jag har i stället inlett en ny serie inlägg på temat vad-var-det-dom-sa.

Gunnar Hökmark får bli först.


Dagens Ja-sägare
Farlig demonisering av euron
Trots att regeringen konstaterat att den gemensamma valutan är bra för Europa och för Sverige har den politiska processen för ett svenskt deltagande i euron stagnerat.
Gunnar Hökmark på SvD Brännpunkt

2010-05-18

Stefan Ingves, skuldsättningen och ekonomernas flockbeteende

Rksbankschefen Stefan Ingves är oroad över de svenska hushållens höga skulder.

Det sa han när han talade inför nationalekonomiska föreningen enligt Ekot 18/5 2010

– Vi vet att man lånar för mycket i en rad andra länder och att allt sedan går åt fel håll. Det blir stora bekymmer när man gör förluster och då får man problem med dåliga lån och det är inte bra.

Riksbankens direktion har för några månader sedan beslutat att tillsätta en utredning om risker på den svenska bostadsmarknaden.

- Economics may be dismal, but it is not a science

- The failures of economics in the recent crisis are most evident in two areas:

The inadequacies of the efficient market hypothesis, the bedrock of modern financial economics, and

The irrelevance of recent macroeconomic theory.

John Kay, FT April 13 2010

Det är så dags nu för riksbankschefen att börja oroa sig för hushållens skuldsättning.

Det ingår - eller borde i alla fall ingå - i hans arbetsuppgifter att förhindra detta i tid.

Men frågan är om han har haft mandat att göra detta.

Först gavs riksbanken i uppgift att hålla en fast växelkurs. Det gick inte bra.

Därefter blev alla plötsligt eniga om att målet bör vara en viss inflation och gjorde prisstabilitet till riksbankens enda mål.

Så hade ju EU gjort med ECB.

Det verkar heller inte ha gått så bra.

Dom är inga snillen precis.

2010-05-17

The political foundations for union were never laid. Governments kept building higher and higher regardless.

The political foundations for union were never laid. Governments kept building higher and higher regardless. 


History and ordinary prudence dictated that the union might be broad and shallow (a free-trade area) or else narrow and deep (an evolving political union, confined to countries willing to be led there.


Of the two, I always believed that the first was better. 


But the architects did not even have the brains to choose the second. They recognized no limits to their ambitions. 


They set about creating a union that was both broad and deep. A federal constitution, a parliament, a powerful central executive, one central bank, one currency - all with no binding sense of European identity. 


As for scale, well, the bigger the better. Today Greece, tomorrow Turkey. And why stop there? Madness.


Clive Crook, a senior editor of The Atlantic, a columnist for National Journal, and a commentator for the Financial Times. He worked at The Economist for nearly 20 years, including 11 years as deputy editor.


The Atlantic Journal May 13, 2010

Guldpriset, Riksbanken och Tomas Fischer

Häromdagen var guldpriset uppe vid som högst 1.249:40, den hittills högsta noteringen.

På riksbanken är nog inte glädjen över detta så stor, trots guldet i valutareserven. Mängden guld har nämligen minskat genom att riksbanken sålt gult, något som Tomas Fischer kritiserade redan i januari 2007.

Man skall inte ha en överdriven uppfattning om kompetensen hos världens centralbanker.

2010-05-16

Trichet, Krugman och Birgitta Ohlsson

ECB-chefen Trichet säger att Europa befinner sig i den värsta situationen sedan andra världskriget, kanske till och med sedan första världskriget.

Krugman gär en jämförelse mellan USA och Grekland och konstaterar att USA har en väg ut, medan Grekland är fångat i en fälla:

- Both nations have lately been running large budget deficits, roughly comparable as a percentage of G.D.P. Greece is caught in a trap. Having your own currency, it seems, makes a big difference.

I en sådan situation vore det naturligt att vårt lands journalister söker vägledning hos vår EU-minister.

Är det någon som sett en intervju med vår EU-minister i press eller etermedia den senaste tiden?

Som en upplysning kan nämnas att vår EU-minister heter Birgitta Ohlsson.

Gör man sig besväret att uppsöka hennes hemsida kan man se vad hon sysslar med i dessa dagar.

"EU-minister Birgitta Ohlsson medverkar i HBT-festivalen i Göteborg, lördag 15 maj och söndag 16 maj."

2010-05-14

Federalisterna, Jugoslavien, Annika Ström Melin och Göran Persson

Häromdagen skrev Annika Ström Melin åter en lysande artikel. Hennes tes var att eurokrisen handlar om EU:s överlevnad och framtid. Hon satte in eurokrisen i ett större historiskt sammanhang.

- Den 9 maj 2010, nästan på klockslaget sextio år efter den allra första Europadagen, samlades EU:s finansministrar till ännu ett krismöte i Bryssel.

Den 9 maj 1950 läste Frankrikes dåvarande utrikesminister Robert Schuman upp en deklaration som låg till grund för det som blev EU.

Hennes arikel finns här

Om Robert Schuman och EU:s symboler kan man läsa mer om här.

Annika Ström Melin, vårt lands mest kunniga journalist i detta ämne, ställer EMU-frågan på sin spets, skrev jag tidigare på min blog.

Den fråga det gäller om EU skall vara mer som EEC, vilket jag skrev en bok om redan år 1971 med titeln "Vår framtid i Europa".

Federaliserna vill gå längre. Det vill ha ett Europas Förenta Stater. Det vill inte Europas folk. Därför tror sig federalisterna, som Schumann och Monnet, vara listiga och genomför det hela i smyg.

De skapar först en Kol-och Stålunion, sedan EEC, därefter EG (som Ingvar Carlsson sökte medlemskap i) och därefter Europeiska Unionen (som Ingvar Carlsson fick oss att gå med i) , med domstol, flagga (more or less), parlament, försvar och en egen valuta.

En annan som nu ställt frågan på sin spets är Tommaso Padoa-Schioppa, president of Notre Europe, former Italian finance minister and a former member of the ECB’s executive board.

- Euro remains on the right side of history, var rubriken på hans artikel i FT May 13 2010.

Det handlar om nationalstaten.

-At stake in this struggle, ultimately, is the ideology of the omnipotent nation-state.

Read more here

Han glömmer bort principen om folkens självbestämmanderätt.

Han tror sig bygga en katederal, men kommer i stället att skapa ett nytt Jugoslavien, som var en ekonomisk, politisk och monetär union.

Så här skrev Sören Wibe  15/4 2003:

- Den gemensamma valutan i Jugoslavien hindrade inte att landet slets sönder av inbördeskrig. Och Europas blodiga 1900-talshistoria visar inte att freden gynnats av ett monetärt samarbete av EMU:s typ. Tvärtom.

- När Första Världskriget bröt ut var Europa förenat av ett valutasamarbete, "guldmyntfoten". Detta system liknade EMU i flera avseenden, med fasta växelkurser och rörliga prisnivåer.

Läs mer här

Se även artikeln om EMU - Ett illa genomtänkt fullskaleexperiment av statsvetaren Sverker Gustavsson på SvD Brännpunkt 2000-01-05

The citadel, fortet, som eurokritikerna angrep, skriver Padoa-Schioppa, the citadel emerged as the winner because it finally set aside hesitation, prejudice and division. But in a deeper sense it lost, too.

- It was mistaken in its belief that the euro and full national sovereignty are compatible.

Margit Gennser, sedermera ordförande för Medborgare mot EMU,  skrev på Brännpunkt i SvD redan 1999-02-10 att EMU förutsätter en federal stat.

Federalismen bygger på utopism, något som jag har kallat EU-topism.

Utopism är farligt. Det liknar fundamentalism. Målet är så vackert att det helgar medlen.

- Vänner, Österåkersbor, landsmän! Så började jag mitt tal vid budgetmötet inför häpna ledamöter vid sammanträdet med kommunfullmäktige 1998-12-14.

- En gemensam valuta och en gemensam regering för Europa måste komma när tiden är mogen och folken beredda. Det måste växa fram underifrån.

- EMU är ett gigantiskt utopiskt-teknokratiskt experiment - ett försök att i skala 1:1 genomföra en förändring som är svår eller omöjlig att göra ogjord om det skulle visa sig att beslutet var fel.

- Som moderat är man inte utopist – och man aktar sig för irreversibla processer.

- Därför, menar jag, måste moderaterna återgå till att bli ett mer pragmatiskt parti.

Är man pragmatiker är man inte federalist.

Är man federalist är man utopist.

Göran Persson, först EMU-skeptiker, sedan Ja-sägare, har dock alltid varit motståndare till EU-federalismen.

- Ett av de avgörande argumenten för mig mot en federal utveckling är att jag tror inte att det kommer att gå att skapa ett europeiskt parlamentet som kommer att upplevas som legitimt som lagstiftare av folkflertalet i Europa, säger Göran Persso

Klicka och läs ett stort antal citat av Göran Persson och federalismen.

Highly recommended.

2010-05-12

IMFs dödsdom över Grekland och EU:s räddningspaket

IMF skriver i en rapport citerad i Dagens Industri att givet att Grekland ingår i eurosamarbetet är en devalvering inte en möjlig utväg för landet.

Dagens Industri artikel byggde på en artikel i dagens Washington Post som kan läsas här

"Dann haben wir andere metoden"

Tjänstemännen bedömer i rapporten att Greklands "effektiva växelkurs", inom eurosamarbetet, är övervärderad med upp till 30 procent och att denna övervärdering måste pressas ut ur den grekiska ekonomin i en "lång och smärtsam process".

Att sänka kostnadsläget med 30 procent utan växelkursförändring innebär att lönerna måste sänkas, nominellt, med uppemot 30 procent.

Det skall göras samtidigt som antalet löntagare blir färre genom det sparpaket som regeringen har lovat Bryssel att genomföra.

Financial Times kommentator Martin Wolf (läs om honom här)  har i dag en artikel där han kommer fram till att Grekland kommer att misslyckas:

The story of the eurozone economy has, in consequence, been one of divergence, not convergence. The result is not just huge fiscal deficits, now that private-sector spending has collapsed, but a need to regain lost competitiveness.

But, inside the eurozone, this is possible only with falling wages, higher productivity growth than in Germany (and so soaring unemployment), or both.

Insisting that there will be no defaults, they /EU/ are protecting the financial sector from its stupidity.

The people of indebted countries are expected to pay, instead.

Is this going to prove an acceptable bargain, in the absence of a return to growth in stricken countries?

Hardly.

Read more here

Min slutsats är att marknaden förr eller senare, antagligen förr, kommer att bedöma det som uteslutet att Grekland kommer att klara de krav som EU har ställt för sitt stöd.

Snart kommer väl till och med Jan Björklund och Carl B Hamilton, men kanske inte Carl Bildt, att inse att EMU inte var någon bra idé.

Visst är det lite pinsamt för den svenska överheten att folket insåg detta redan år 2003.

Väderkartan är konstig (inte som den var förr)

- Ett lågtryck över de brittiska öarna rör sig mot nordost och väntas under morgondagen ge regn i Götaland (företrädesvis i Göteborg).

Ungefär så har det alltid låtit och sett ut på väderkartan så länge jag kan minnas.

Men nu tycker jag väderkartan ser annorlunda ut.

Vindarna kommer från nord, och från öst och från sydväst, hur som helst.

Och under lång tid har det varit så, säger jag utan att veta.

Klimatförändringar kan vara av olika slag.

Ni som vet mera får gärna kommentera detta.

2010-05-11

Fredrik Reinfeldt om folkets nej till EMU: vi respekterar det till annat meddelas

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har i ekot yttrat något som svårt att förstå innebören i:

"Det /EMU/ är ett viktigt ekonomiskt politiskt projekt som svenska folket äger makten att påverka om vi ska vara med eller inte i och beslutet har varit att vi ska stå utanför. Då respekterar vi det till annat meddelas eller tills det att svenska folket ändrar sig."

Respektera beslutet till annat meddelas?

Statsministern verkar säga att han en dag kan komma att meddela att folkets nej i folkomröstningen 2003 inte längre skall respekteras?

Handlingsfrihet är naturligtvis bra (för statsministern) men demokrati är bättre.

Varje journalist har här chansen att pressa statsministern och vinna stora journalistpriset.

Statsministern bör omedelbart göra en dubbel pudel, eller "ett förtydligande", som det brukar heta när man backar.

2010-05-10

Grekpaketet handlar om bankstöd och imperiebyggande

– Så här i efterhand kan man säga att det var en fördel att det inte uppfattades som så allvarligt som det faktiskt var, sade finansminister Anders Borg


Man var tvungen att i Bryssel komma fram till ett beslut innan marknaderna öppnade i Tokyo. 


Det påminner om vad Mona Sahlin har berättat om den all annat än underbara natten när Bildt och Wibble, Mona och Ingvar Carlsson skulle försvara kronkursen:


- Sådan var stämningen den kvällen, och inte blev det bättre av att Anne Wibble hela tiden satt och sa: - Nu är det x timmar kvar tills marknaden öppnar, och vi måste vara klara. Så fort diskussionen hade pågått en stund begärde hon ordet och upprepade: - Nu är det bara x timmar kvar. Det höll på att reta oss alla till vansinne.


EU står redo med ytterligare ett gigantiskt krispaket för att rädda euroländer i nöd. Med bidrag från Internationella valutafonden (IMF) är paketet värt minst 720 miljarder euro. eller typ SEK 7.000 miljarder. 


Om EU satsar så mycket måste de ha varit mycket bekymrade.


För att göra detta har de förmodligen brutit mot sitt eget fördrag genom att använda paragraf 122, som handlar om hjälp till en medlemsstat som är  “seriously threatened with severe difficulties caused by natural disasters or exceptional occurrences beyond its control”.


Tänk om EU-domstolen ogiltigförklarar uppgörelsen?


Det första resultatet av paketet var i dag måndag att värdet på aktierna i Europas banker steg med över 100 miljarder euros (130 miljareder Dollar).


Den spanska banken Santander och den franska Credit Agricole ledde uppgången på 13 procent.


Men det viktigaste är inte att det är bankstöd. Bankstöd på skattebetalarnas bekostnad är ju vardagsmat numera.


Det allvarliga är att EU kanske gick över Rubicon i sin marsch mot Rom.


Ambrose Evans-Pritchard konstaterar att "A European state is being created before our eyes":


- The walls of fiscal and economic sovereignty are being breached. The creation of an EU rescue mechanism with powers to issue bonds with Europe's AAA rating to help eurozone states in trouble is to go far beyond the Lisbon Treaty. This new agency is an EU Treasury in all but name, managing an EU fiscal union where liabilities become shared. 


Detta är helt enligt planen för EUs fäder att genom att skapa EMU tvinga fram ett Europas förenta stater, utan att först behöva inhämta väljarjarnas stöd.


- The euro's founding fathers have for now won their strategic bet that monetary union would one day force EU states to create the machinery needed to make it work.


Annika Ström-Melin har tidigare beskrivit denna process.


Det förefaller som Svenska Dagbladets ledarsida har blivit bönhörda. Häromdagen ville SvD återskapa förtroendet för euron genom ett skarpare regelverk.


Är det möjligt, frågade jag. En ändå viktigare fråga, som SvD borde ha tagit upp, är om "ett skarpare regelverk" är önskvärt.


Vi närmar oss Rubicon



2010-05-07

SvD vacklar om Euron

Grekland står på randen av statsbankrutt, kunde man i dag läsa på SvDs ledarsida.

EU:s valutaunion har visat att den inte håller måttet.

Att EU:s valutaunion spricker är inte realistiskt, men att det ”otänkbara” faktiskt diskuteras säger åtskilligt om allvaret.

I riskbilden skymtar en ny finanskris med tvärstopp för den pågående ekonomiska återhämtningen  – om Grekland smittar till länder som Portugal och Spanien.

Det finns inte någon garanti för att Grekland kommer att lyckas. Inställda betalningar, skuldavskrivning och eventuellt utträde ur valutaunionen kan mycket väl lura bakom hörnet om den grekiska regeringen inte klarar av det dubbla tricket att genom nedskärningar få bukt med den akuta krisen och samtidigt genom reformer dämpa fallet i ekonomin.

Läs mer av SvD-artikeln här.

Sådant brukar man inte läsa i Svenska Dagbladet sedan Mats Johansson bytte tidningens uppfattning dag ett av sin tid som politisk redaktör.

Trots alla dessa kritiska ord om EMU återstår det för SvD att svänga.

Tidningen (eller om det bara är ledarskribenten/bloggaren Claes Arvidsson och inte tidningsanden själv) förmår inte ens rekommendera Reinfeldt att inför valet utesluta en svensk EMU-anslutning under den kommande mandatperioden.

Oavsett vad man tycker i sak inser väl alla att gå till val i höst med EMU-anslutning på programmet inte är vidare slugt.

Läs här Reinfeldts två villkor för att han ska lova en folkomröstning.

Nu över till analysen i artikeln.

Som Claes Arvidsson så riktigt påpekar skall Greklands regering klara av det dubbla tricket att

1. genom nedskärningar få bukt med den akuta krisen och

2 samtidigt genom reformer dämpa fallet i ekonomin.

Men skall man återställa konkurrenskraften för att dämpa fallet i ekonomin är EMU ett hinder.

Att göra nedskärningar och samtidigt dämpa fallet är som Paul Krugman skrivit om flera gånger i praktiken omöjligt om man är med EMU och inte har en egen växelkurs.

Read Krugman here

SvD-artikeln landar i följande konklusion:

- Varken stabilitetspakten eller den politiska viljan att hålla fast vid den har varit tillräcklig.
Det är en lärdom som EU måste omvandla i ett skarpare regelverk för att kunna återskapa förtroendet för euron.

Återskapa förtroendet för euron genom ett skarpare regelverk?

Är det möjligt?

En ändå viktigare fråga, som SvD borde ha tagit upp, är om "ett skarpare regelverk" är önskvärt.

Vi närmar oss Rubicon, den gräns där den monetära unionen blir en gemensam skatte- och utgiftsstat, en stat helt enkelt, där svenskar, greker, tyskar, spanjorer och rumäner utjämnar sina skatter och pensioner och allt annat en stat sysslar med.

Därför bör vi, som värnar om det svenska folkets (och andra EU-folks) självbestämmanderätt och demokratiska nationalstater, som romarna dra ett streck i sanden som markerar limes (Rikets gränser), hit men inte längre.

Vi får inte göra misstaget att i panik när börserna sjunker ta ett ödesdigert steg mot ett Euroland som folken kommer att revoltera mot.

Läs här om EU-flaggan

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - "ever closer union" - som är själva grundbultsfelet med EU.

Läs mer om det här



DN har skådat ljuset: "Ländernas konkurrenskraft har också betydelse för valutans stabilitet."

På DNs ledarsida har man läst ett intressant inlägg från tankesmedjan Bruegel i Bryssel.

Där har DN inhämtat att det finns stora och viktiga skillnader mellan de krisdrabbade ekonomierna Grekland och Spanien.

Spanjorerna har inte fuskat kan man tydligen utläsa av rapporten.

- Bakom Spaniens nuvarande kris ligger i stället en långvarig och successsiv urholkning av konkurrenskraften och växande underskott i bytesbalansen.

Efter att ha läst rapporten drar DN slutsatsen är att det behövs grundligare kontroller och analyser av både euroländernas statsbudgetar och ekonomier. Det var förödande att de politiska ledarna vid 2000-talets mitt luckrade upp stabilitetspaktens regler, men ländernas konkurrenskraft har också betydelse för valutans stabilitet.

Det var en lika riktig som viktig som elemenär slutsats.

"Ländernas konkurrenskraft har betydelse för valutans stabilitet".

Tänk om DN hade förstått det när man 1992 förespråkade nedskärningar i statsbudgeten för att försvara en kronkurs som hade urholkat konkurrenskraften.

Läs mer om DNs nyvunna insikt

Problemet är, som Claes Arvidsson i en signerad ledare i Svenska Dagbladet samma dag påpekar, att klara det dubbla tricket att genom nedskärningar få bukt med den akuta krisen och samtidigt genom reformer dämpa fallet i ekonomin.

Skall man återställa konkurrenskraften för att dämpa fallet i ekonomin är EMU ett hinder.

Att göra nedskärningar och samtidigt dämpa fallet är som Paul Krugman skrivit om flera gånger i praktiken omöjligt om man är med EMU och inte har en egen växelkurs.

Read Krugman here

2010-05-06

The reason why the Eurozone does not work is not asymmetric shocks but asymmetric trends

Ekonomerna har länge varnat för att EMU kan utsättas för problem genom vad som kallas ssymetriska chocker. Paul Krugman skrev nyligen härom:

- As I’ve tried to point out in a number of posts, Spain’s troubles are not, despite what you may have read, the result of fiscal irresponsibility.

Instead, they reflect “asymmetric shocks” within the eurozone, which were always known to be a problem, but have turned out to be an even worse problem than the euroskeptics feared.

There’s a kind of classic simplicity about the story — it’s almost like a textbook example. Unfortunately, millions of people are suffering the consequences.

Read more here

Nu har Gilles Saint-Paul (Toulouse School of Economics and  Scientific Advisor to the Economic Studies Directorate at the French Ministry of the Environment. CEPR Research Fellow) tänkt till och kommit på något:

The reason why the Eurozone does not work is not asymmetric shocks but asymmetric trends.

Good point.

EMU skulle leda till konvergens, var det tänkt.

Men det blev asymetric trends.

If something can go wrong, it will.

The Devil is in the detail.

Read more of Gilles article here

Vad säger Birgitta Ohlssson?





EMU, tre döda och DN manar: Kör hårt

Vägen till det nya Romar-riket via EMU har i Aten skördat sina första dödsoffer.


SvD:s ledareavdelning tiger förstås, som dom brukar. 


Dagens Nyheters ledareavdelning skriver utan en tillstymmelse till självprövning:


- Om Greklands ekonomiska kris inte ska övergå i en kris för demokratin, måste EU:s ledare lägga sin nationella prestige åt sidan under eurotoppmötet på fredag och helhjärtat se till att räddningspaket för Aten blir verklighet. Marknadens misstro mot Aten har växt i takt med nålsticken från framför allt Tyskland.


Tidningens linje har sedan länge varit "ett förenat Europa med en regering, ett parlament, en beskattning, ett försvar och medlemsländerna som delstater med delstatsregeringar och -parlament. ett mål att sträva mot" 
DN-ledare 9/12 2002


- Det är ett fredligt och framgångsrikt Europa, ett mål att sträva mot. Men vi har lång väg kvar. Dagens EU-maktspel utspelar sig i en annan verklighet. Där är den nationella arenan grunden för politisk legitimitet.


Läs här mer om Rom


Vad skall hända för att de dogmatiska, snarast fanatiskt utopiska Ja-sägarna, skall börja ompröva sin blinda lojalitet mot ett feltänkt projekt som bringar olycka över Europas folk?


Här några få Ja-sägarna som har börjat tveka



2010-05-05

Spanien och Portugal skall hjälpa Grekland, men

Grekland skall få låna typ 1000 miljarder av de andra EMU-medlemmarna.

Men Portugal, P som i Pigs, är också illa ute på marknaden och Wall Street Journal Brysselblog rapporterar att räntan som Portugal måste betala nu har stigit så mycket att de andra länder måste bidra till Portugal.

Portugal skall "bara" låna ut två miljarder euro - typ 20 miljarder kronor - till Grekland så bidraget blir begränsat med de mått som används i skuldkrisbranschen.

Men som WSJ-bloggaren påpekar, det verkligt roliga början om den spanska räntan stiger iväg.

Detta eftersom Spanien skall låna Grekland runt tio miljarder euro, typ 100 miljarder kronor.

Vore det inte så allvarligt med Euro-krisen så vore detta lustigt.

Men som Harry Schein har påpekat: Risken med att vara rolig är att folk tror att man skämtar.

Read more here

2010-05-04

Bra film av Johan Norberg om finanskrisen, men utan svar

I går var jag på Galapremiär på mingelbiografen Skandia med röd matta och små smörgåsar till läske-drinken för att se filmen "Överdos - en film om nästa finanskris"


Läs om filmen på Facebook


Johan Norberg är världsberömd i hela världen för sin bok "Till väldskapitalismens försvar".


Han är en mycket duktig pojke.


Filmens övertygande och suggestiva budskap var att det kommer att gå åt helvete, som jag har skrivit i 10-20 år.


Filmen hade två teman. Dels att det är farligt att, som Greenspan, Bernanke och många fler, hålla räntan för låg under för lång tid.


Villaägarna blir först övermodiga.


Sedan får de gå från hus och hem.


Men att försöken i USA att förverkliga Ägardemokratin och The Amercian Dream skulle leda till dagens situation, det är onekligen ett nytt budskap från Timbro. 


Filmens andra tema var att det farligt, jättefarligt, med stora statliga budgetunderskott. Därigenom injicerades, likt narkotika, pengar i samhällskroppen.


Och en ny bubbla blåses upp med underskott och räntor nära noll ihop med explicita och implicita statsgarantier för låntagare och långivare.


- Klockan tickar, tiden är inte på vår sida, vi måste göra något genast. Det var filmens slutkläm.


Applåderna smattrade. Mats Johansson och Janerik Larsson såg nöjda ut.


Det var egentligen bara ett fel med filmen. Den anvisade ingen väg ur krisen åter mot en stabil situation.


Det är en allvarlig brist, som man dock inte skall lägga Johan Norberg alltför mycket till last. Dessvärre är det ju så att ingen annan heller verkar veta vad man skall göra.


Filmens icke uttalade, det hedrar dem, buskap var att statliga underskott är farliga för våra barns framtid. Men skulle våra barn få det bättre om underskotten inte hade tillåtits växa?


Det talas i debatten utanför Sverige en del om exit-strategier, metoder för att få upp räntan och ner underskotten utan att det blir depression. Men så konkret har det inte blivit.


En ofta förespråkad lösning vore att minska efterfrågan i främst USA och öka den i Kina. USA är ju världens största skuldland genom sina stora och mångåriga handelsunderskott.


Det kallas Rebalancing.


Det är väl numera egentligen bara riksdagskandidaten (nya moderaterna) Johnny Munkhammar som är emot stöd till Grekland och för The Efficient Market Theory, som Lucas tyvärr fick Nobel-priset för.


Läget är, som filmen övertygande visar, mycket allvarligt. 


Dessutom kommer EMU att spricka.


Om alla dessa kommande katastrofer har jag gjort en samlingssida som heter Cataclysm.


Ha en bra dag.



2010-05-02

SvD har i dag en artikel på ledarsidan om Grekland och EMU.

Det var på tiden.

Jag påpekade redan i mars att det senaste SvD hade skrivit i frågan var den 15 februari 2010.
- Allt är inte frid och fröjd, skrev man då.

Sedan har det varit tyst.

Nu tar PJ nya tag.


- Den Atenska smittan kan sprida sig och få förfärliga effekter, skrev PJ Anders Linder i SvD 2 maj 2010.

Det är ett riktigt konstaterande. Det kan bli förfärliga effekter. Det vi nu bevittnar är således inte, som Carl B Hamilton vill få oss att tro, "Den grekiska budgetkrisen".

Från svensk horisont är det inte så mycket annat att göra än att hoppas att euroländerna tar hjälp av IMF och får Grekland att satsa på en hästkur av samma kraft som Lettland har underkastat sig, skriver PJ.

PJ vill bevara lärdomarna från "vår egen stora kris, hopkokad på 1970- och 1980-talen och utlöst under 1990-talets början":

Håll utgifterna i schack, ta ned skattetrycket, bekämpa inflationen, den som är satt i skuld är icke fri.

PJ närmar sig en insikt när han påpekar att Greklands underskott motsvarade 13,6 procent av BNP inte är så värst mycket större än underskotten i Spanien, Storbritannien eller, för den delen, USA.

Men PJ väljer att inte tänka den tanken till slut. Han borde ha frågat sig hur det kommer sig att Storbritannien och USA inte har samma problem som Grekland.

Krugman har en förklaring:

And that’s why a devaluation would help Greece — it wouldn’t reduce the need for fiscal adjustment, but it would reduce the costs associated with fiscal adjustment.
As I argued yesterday, this difference is an important reason why Britain, with a primary deficit as large as Greece’s, isn’t in anything like the same amount of trouble.

Paul Krugman, May 1st 2010

Det är väl inte så mycket Sverige kan göra för en lösning av den grekiska krisen. Men nog borde PJ Anders Linder i sin egenskap av politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet, ha skrivit något om vad krisen för Grekland och Euron betyder för Alliansen och dess utsikter till valseger.

Reinfeldt har ställt upp krav för att utlysa en folkomröstning om EMU under den kommande valperioden som i dagsläget förefaller svåra att infria.

Men Alliansen är splittrad, folkpartiet har bundit sig för ett snabbt EMU-inträde och moderaterna har en lång historia som EU- och EMU-kramare.

PJ själv är Ja-sägare.

Men nog borde han väl förstå att en valseger för Alliansen blir svårare att uppnå om inte Reinfeldt, moderaterna och PJ Anders Linders SvD klart deklarerar att det inte kommer att bli någon svensk EMU-anslutning under den kommande mandatperioden.

Heister, Belgien och EU

Häromdagen kommenterade jag här under rubriken Bryssel, Belgien och fullskaleexperimentet EMU om vad Annika Ström Melin skrev i DN 25/4 2010 om Belgien: en konstruktion från 1830 som aldrig har blivt en harmonisk enhet.

Belgien är tre länder – Flandern, Vallonien och Bryssel – sammanhållna av vad som i praktiken är ett fredsfördrag mellan olika språkgrupper. Fredsfördraget omförhandlas med jämna mellanrum då varje omorganisation skapar nya konflikter. Sedan andra världskriget har man gjort fem statsreformer som fredsfördragen kallas.

Det skrev min gamle vän och trätobroder Per Heister i SvD den 2 maj 2010.

Den 6 eller 13 juni blir det nyval berättar Heister och utropar redan nu Leterme till ny regeringschef.

- Och snart nämns han som nästan alla hans företrädare på posten för tunga uppdrag inom EU. Klarar man att regera Belgien är EU lätt som en plätt.

Heister har rätt i att erfarenhet från Belgien kan vara bra för det snarlika EU. Men det är föga smickrande för EU.

2010-05-01

Vem har rätt? Krugman eller Carl B Hamilton?

Krugman är nobelpristagare i ekonomi. 


Carl B Hamilton är riksdagsman (fp). 


Vem av dem har rätt om EMU och Grekland?


En generande enkel fråga.


Peter Wolodarski skrev på DNs ledarsida 19/3 2003 inför folkomröstningen om "en hård kärna av folkpartister (även kända som Hamilton/Munkhammar-liberalerna) som är så förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem".


Dessvärre står sig Wolodarskis omdöme än i dag, även om Munkhammar numera kandiderar till riksdagen för de nya moderaterna, ett parti vars ledning är beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem i EMU.


Politiker, som Carl B Hamilton, har svårt att erkänna att de har tänkt fel. Har man sagt A måste man säga B och har man sagt B är det svårt att säga att A var fel.


Men ibland måste man, om man vill vara statsman och inte bara folkparti-riksdagsman, i ljuset av vunna erfarenheter ändra sin uppfattning. Det kan vara svårt. Men det är nödvändigt. 


Kruxet är kanske att Carl B Hamilton och de andra ja-sägarna därmed inte bara erkänner att de har haft fel, men nu ändrar sig genom att ny kunskap framkommit, utan att de redan tidigare borde ha förstått saken eftersom den nya kunskapen inte alls är ny utan funnits länge.


Det var pinsamt att läsa Carl B Hamiltons artikel på SvD Brännpunkt 30 april 2010


Pinsamt för läsarna och generande för Carl B Hamilton. 


Han började med att kalla dagens krissituation för hela EMU-projektet för "den grekiska budgetkrisen".


Han vill ställa hårda krav på det land som vill ha stöd från resten av Euroland.


 Ekonomiskt stöd till ett medlemsland i kris kan innebära att ett mottagarland, åtminstone tillfälligt, kan bli tvunget att ge upp en del 
av sin suveränitet vad gäller skatte-, och lönepolitik, 


arbetsmarknadsfrågor, social trygghet, etcetera.




Diktat från Bryssel och Berlin skall ersätta folkligt stöd för impopulära åtgärder.


Men det grekiska folket vill inte vara styrda från Berlin. Det fick de nog av på 40-talet.


Men det är just detta som EMU går ut på. Att bereda vägen för den nya Staten, ett nytt romar-rike.


Det är bara som byggsten i bygget av denna stat som EMU kan försvaras och förklaras. 


Alla stater har ju flagga, parlament, domstol. president, försvar och en egen valuta


Ur ekonomisk synpunkt är det naturligtvis dumt att ha en valuta över ett så stort och disparat område som Euroland. Det har länge förts en lärd debatt om optimala valutaområden


Man skulle kunna förenkla den debatten till en enkel fråga: Tror Du att det är bra att Tyskland och Grekland har en gemensam valuta?


Svaret förefaller uppenbart i dag.


Men de ledande folkpartisterna verkar vara fångna i en orealistisk tankevärd. 


Fp-vision för framtidens EU:
40 medlemsländer, 800 miljoner invånare och debatter över språkgränserna Europa har för medborgarna blivit en lika självklar politisk nivå, som den egna kommunen eller egna nationen.



Det skrev Lars Leijonborg och Cecilia Malmström i maj år 2000. 
Dessvärre förefaller det inte som de har ändrat sig sedan dess.


Och om de har ändrat sig seden dess så vore det tacknämligt med en ny artikel härom.


Paul Krugman har i dag den 1 maj 2010 i New York Times en pedagogisk förklaring till den grekiska situationen:



Greece is running a huge primary deficit, so even if it were to stop paying any debt service it would be forced to slash spending and/or raise taxes, to the tune of 8 or 9 percent of GDP.


This would have a massively contractionary effect on the Greek economy, leading to a surge in unemployment (and a further fall in revenues, making even more belt-tightening necessary).


Now, if Greece had its own currency, it could try to offset this contraction with an expansionary monetary policy — including a devaluation to gain export competitiveness. 


As long as it’s in the euro, however, Greece can do nothing to limit the macroeconomic costs of fiscal contraction.


Detta är elementa för varje ekonom. Carl B Hamilton har varit professor (det var väl köpeprofessor, men ändå) i nationalekonomi och till och med statssekreterare i finansdepartementet (hos Anne Wibble, men ändå).


Jag är övertygad om att han förstår detta.


Hur kan han då skriva som han gör, med eller utan bibehållen självaktning?


Är partipolitiken så förödande för tänkandet?


Datorn är elak, Den kommer ihåg att Carl B Hamilton på sin blog den 8 februari 2010 skrev följande:


Tio års test av euron visar att domedagsprofetiorna kommit på skam.
Under krisen har euron visat sig vara en trygg hamn för euroländerna, och en tillflyktsort globalt.
Vi behöver inte än en gång utreda euron. Frågan är genomutredd och övermogen för beslut.



Bättre kan Du, Carl B Hamilton, hoppas jag.